Vägar

Brädvägen

De sågade bräderna vid Hälleströms sågverk levererades till lastageplatsen i Harrbäcksfjärden för vidare transport med fartyg därifrån. Det var dåligt med vägar på den tiden och därför gick det inte att ta sig med lass till och från Hälleström annat än vintertid. Det sågade virket staplades upp för förvaring till vintern då brädstaplarna transporterades med hästforor efter ”Brädvägen” ner till Harr­bäckens lastplats. Man kan fortfarande se spår av vägen en bit söder om Falcks gård och kan följas en bit. På en karta över Älvsborg från 1818 framgår att vägen gick delvis över Frä­kengrubban (Grubbheden), Rödmossamyran, Kalvmyran, Röddarna och ner till fäboden vid Holsträsket. Därifrån gick vägen delvis över träsket och på andra sidan gick antagligen samma väg som idag ner till Harrbäcken.

Gamla vägen

På kartan från skattläggningen år 1811 ses den gamla vägen från Hälleström ner till Långträsket. Det var en enkel kärrväg som gick från Sjulsmark, över dammen vid sågen i Hälleström och vidare norrut alldeles förbi Markströms nuvarande ladugård. Vid Markströms sommarladugård svängde den i nordostlig riktning upp till berget och därifrån hade den samma sträckning som idag ner till träsket. Över träsket tog man sig antingen med roddbåt eller över Långträskängarna norr om träsket och senare med en liten färja. Under nödåret 1867 påbörjades med hjälp av statliga medel anläggandet av en bättre väg mellan Sjulsmark och Hälleström. Det blev en krokig och stenig väg och över myrmarkerna byggdes så kallade kavelbroar som bestod av timmerstockar som låg på tvären tätt intill varandra. Den tidigare enkla vägen lär ha varit så dålig att byborna i Hälleström och Långträsk fick ha sina kyrkfärdskärror inhysta i Sjulsmark.

Under nödåret 1867 kunde så kallad nödhjälp utdelas för olika arbetsinsatser, bland annat förbättring av vägar. Byamännen i Hälleström och Långträsk grävde två avloppsdiken längs vägen till Långträsk och i mars 1868 utdelades mjöl till dem. I redovisningen framgår: "af 300 alnar å vägen emellan Långträsk och Hälleström. 2ne aflops diken 60 alnar wartdera. Kornet är förmalt och utlemt i mjöl till nedanstående personer i mars 1868." (300 alnar motsvarar 178 m och 60 alnar är 35 m.) Hälleströms fyra byamän tilldelades följande: Erik Öberg 26,3 kg samt 5 l mjöl för 15½ dagars arbete (motsvarade 7 rdr och 75 öre). K. F. Markström 37,8 kg och 4,8 l mjöl för 14 dagars arbete (11 rdr och 20 öre). P. A. Bergström 25,5 kg och 6,4 l mjöl för 9½ dagars arbete (7 rdr och 60 öre) och E. M. Markström 21,7 kg och 1,6 l mjöl för 8 dagars arbete (7 rdr och 60 öre).

Urklipp från Häradsekonomiska kartan 1859-1878 där vägen ses.

Den gamla vägen är fortfarande delvis synlig, här strax nedanför Markströms gård
Foto: Christer Öberg 2008.



Hälleströmsvägen

Åren 1912–17 byggdes Hälleströmsvä­gen mellan Sjulsmark och Ersnäs. Efter diskussioner om olika lösningar beslutades att en vägbank skulle byggas över Långträsket. Tidigare hade förslaget varit att vägen skulle gå runt Långträskets norra ända till Fällträsk. På den tiden var det ovanligt med vägbank (en liknande anlades i Västmark, Luleå) och det blev ett mycket omfattande arbete. Först kördes mängder med skog i hela längder ut på isen och lades på tvären så att det bildade en dryg meterhög risbädd. På vintern sågade man ige­nom isen på bäddens sidor och körde ut stora stenar som langades upp på risbädden. När isen smälte lade sig alltsammans på bottensedimentet för att bilda underlag för ytterligare fyllningsmassor. En vägingenjör lär ha kontrollerat arbetet.



Allt arbete var frivilligt, dvs. oavlönat. Det lär ha funnits lämplig ungskog till risbädden på Julius Bergströms marker i Hälleström. Han begärde blygsamma 5 öre per träd, men det ansågs vara för mycket. Då blev han så förbittrad att han vägrade att ta emot någon ersättning alls. För den stora mängden sten gavs heller ingen ersättning. Det lär ha fordrats sådana mängder sten att man fick leja in kuskar från andra byar och enbart detta arbete tog två vintrar. Fredrik Markström var ledamot i direktionen för vägbyggnaden mellan Sjulsmark–Fällträsk. I en räkningsbok från vägbygget framgår att J. V. Nyman och sonen Alfred i Hälleström var vägarbetare 1913–14 och att Johan Berglund i Långträsk var arbetsförman. Den första som gick över vägbanken lär ha varit Nora Hansson från Alvik och någon av arbetarna ska ha hjälpt henne och sagt att ”du är den första som går över här” (Leif Lundström 2013). På Långträskbloggen finns foton från vägbanken från olika tidpunkter.

Foto från bank-arbetet 1913-14 lånad från Långträskbloggen.




Vy av Hälleströmsvägen i byn med Falcks gård i bakgrunden.
Arne Öberg, Åke Backman troligen runt 1938.

Väg till Rosvik

Vid mitten av 1920-talet anlades vägen mellan Rosvik–Hälleström som är 1,21 mil lång. Syftet var att göra det enklare att komma till de vidsträckta odlade och odlingsbara markerna i Rosådalen som tillhörde Rosvik och Hälleström, men även möjliggöra utflytt­ningar längs vägen samt att det även skulle bli en kortare förbindelseväg till bland annat Sjulsmark. Tidigare tog Rosviksborna sig till Åskogens fäbodar dels över sjöarna Yttre och Inreträsket och vidare via en gångstig. Ett första sammanträde hölls i slutet av 1921 och då beräknades kostnaden för vägen till 51 600 kr. Vägdirektionens ordförande var Evert Engberg i Rosvik som vid samma tid blev delägare till två fastigheter i Hälleström. Vid det avslutande sammanträdet den 7 januari 1924 var Alfred Nyman, Ernst Karlsson och August Johansson från Hälleström närvarande. Utöver dessa var Valdemar Bergström och Julius Bergströms sterbhus delaktiga i vägbyggnaden.

Sidan senast uppdaterad: 2013-06-05